Koh Samui!

Eftersom jag inte får bada bestämde jag mig för att ägna min sista dag i Phuket med att göra något som intresserar mig. Jag besökte ett barnhem med namnet just "Barnhem Muang Mai - Thai-Swedish Fundation" Där fick jag börja med att följa med till skolorna och hämta barnen. När vi kom tillbaka fick jag en rundvisning på barnhemmet och sedan blev jag sittande gosa med en av de 6 hundarna som också bor på barnhem. Jag träffade flera av volontärerna och pratade med dem. De var mycket engagerande i sitt jobb på Barnhem, och det var en fröjd att få höra deras entusiastiska prat om Barnhem. Det märktes tydligt hur mycket de tyckte om sitt jobb. Jag pratade också mycket med de som drev Barnhem, Susanne och Hans Janson. Jag fick veta när jag var där att Susanne hade varit i Sverige några dagar tidigare och fått ta emot ett pris som "svensk hjälte" för hennes arbete på barnhemmet. Läs mer om det här: http://www.svenskahjaltar.se/article7939748.ab
Jag kände mig privilegierad som fick möta henne, skaka hennes och hennes mans hand och att de tog sig tid till att prata med mig och visa mig runt på området samtidigt som de berättade om Barnhem.
Jag fick även äta mat tillsammans med volontärerna och barnen. Det var väldigt trevligt och maten var fantastiskt god! Efter maten gick jag och en volontär och satte oss med tre barn och lekte. Barnen "lagade mat" och h ade dukat upp med massor av hinkar, koppar och tallrikar. Allt i plast. Och så hade de hämtat vatten. Jag och Emil (volontären) fick beställa mat gång på gång. Allt var så trevligt och mysigt att jag blev väldigt besviken när min taxichaufför ringde mig och sa att han var där. Jag hoppas att jag kan besöka dem en gång till innan jag åker hem.
Läs om Barnhem Muang Mai på deras hemsida: http://www.barnhem.org/
På onsdagen hann jag med nöd och näppe med bussen till Koh Samui. Det kändes lite tråkigt att lämna Per och Gennet, jag har trivts väldigt bra hos dem men det var dags för mig att åka vidare. Bussresan var skumpig och varm och jag slet med en huvudvärk jag hade haft i över ett dygn. Väl framme på Koh Samui fick jag leta en stund efter någonstans att sova. Jag letade tillsammans med två killar från Finland som inte heller hade bokat något rum. Vi fick erbjudande om att dela ett dubbelrum där de kunde ställa in en till sång åt mig, men jag avböjde artigt. Killarna tog efter en stund det dubbelrummet och jag hittade ett annat hotell som hade billiga singelrum med AC. Senare på kvällen mötte jag killarna igen och vi åt tillsammans. Efter maten skildes vi åt och jag gick för att ta en massage som jag tänkte skulle hjälpa mot huvudvärken som inte ville ge sig. hade först tänkt mig nacke och huvudmassage, men massören tyckte jag skulle ta en vitamin-olja-helkroppsmassage och det var inte mig emot! Kände mig som en ny människa när jag gick därifrån men huvudvärken släppte dessvärre inte för det.
I torsdags eftermiddag kom Elli, Louise och Mariann. De kom traskande i regnet till det hotellet de hade bokat och jag satt i receptionen och väntade. Stackarna var helt genomsura men i gott humör!
Vi gick ut och åt på kvällen och så tog vi en öl för att fira deras ankomst. När vi gick och la oss somnade de med en gång. De var halt utslitna efter att ha rest i 72 timmar!
På julafton vaknade jag med utslag på hela kroppen men mest runt halsen. Senare på dagen blev utslaget runt halsen svagare men på resten av kroppen tycktes det förvärras. jag köpte piller mot allergieksem på apoteket och hoppades på att det skulle bli bättre. På kvällen bytte vi julklappar och åt mat på en mysig restaurang. Jag mådde dessvärre inte alls bra vid det här laget och gick tillbaka till hotellet tidigt. jag hade över 39 i feber så det var inte konstigt jag mådde dåligt. Inte så kul julafton dessvärre, men det var mysigt så länge jag orkade. Och så var det trevligt att prata med mina nära och kära på Skype innan jag somnade.
Idag har jag haft 39 i feber nästan hela dagen. Jag har inte orkat med någonting, haft frossa, svettats, haft huvudvärk (fortfarande) och ont i hela kroppen. Nu på kvällen känner jag mig mycket bättre, men är osäker på om det är på grund av smärtstillande och febernedsättande eller för att jag börjar bli friskare. Jag hoppas på det sista alternativet, men ska ha en riktigt lugn dag imorgon oavsett. Jag har sagt och fått höra att det är tur att jag har så lång tid kvar här i Thailand, så jag hinner att njuta även om jag har mina små missöden. Jag hoppas bara att det här är sista gången jag behöver höra eller säga det.
Sista frukosten på takterassen
Tjejerna kommer gående i spöregnet, nöjda med att vara framme.
En glad men genomblöt Elli <3
Julmiddag
<3<3<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0